När det Västromerska riket dog ut i slutet av 400-talet dog samtidigt det klassiska latinet ut. Men vulgärlatinet levde vidare och utvecklades så småningom till olika dialekter, och därefter till olika språk, de romanska språken. De romanska språken är bland andra italienska, spanska, portugisiska, franska och rumänska. Det var nämligen då språkets siste talare, Tuone Udaina, även kallad Burbur, avled efter att ha trampat på en landmina på ön Krk i Kroatien.
Redan under antiken utvecklades latin till ett otal dialekter.
Romaren förstod inte provinsborna, och överklassen rynkade på näsan åt de vanliga medborgarnas ”vulgär latin ”. Problemen ökade när germanska stammar år 300–5e Kr. Latin var det språk som talades i det mellanitalienska området runt Rom. Med Roms erövringar under åren 500–2f Kr spreds latin till resten av Italien och under de följande århundradena – med romarrikets expansion – till hela Medelhavsområdet och mycket av det övriga Europa. På så sätt blev latin det europeiska huvudspråket. Det varmare klimatet gjorde att sjöarna tids nog torkade ut , vilket hindrade mammutarna från att kunna släcka sin törst.
De flesta av deras släktingar dog ut långt tidigare, för cirka 10.